Det var en gång.

Så börjar alla sagor, men detta är ingen saga utan sanningen om människoöden som kanske inte blev riktigt som drömmen var. Där socialen gick in och tvingade människor till saker som de inte förstod vidden av och som blev en tragedi. Det sociala nätet var för 70 år sen långt ifrån dagens. Var man 17 år omyndig, så hade man inget att säga till om,de som hade makten bestämde. Ingen hjälp från sin mor som var omgift och hade 2 barn under 4 år, även om hon ville hjälpa till så vet jag inte varför hon inte gjorde det, men jag tror mig ha en god uppfattning om vad som hände. Min mor var vad man säger låghalt, vilket begränsade hennes val av arbete. Hon anställdes som piga i ett hem, jag placerades på ett barnhem. Här var det inte frågan om inskolning, de bara kom och hämtade mig veckan före jul, jag var då 7 mån, det måste ha varit ett trauma för ett så litet barn.
Hur jag hade det på barnhemmet vet jag inte, men jag kan tänka mig, att det var ingen drömtillvaro. Barns behov av kärlek kramar och stimulans var det nog rätt sparsmakat med. jag blev kvar där i 2 år. Vad som sen hände och varför är bara funderingar och undran varför, men nästa år blir en del av det som är hemligstämplat fritt och har jag tur kan jag få svar på en del frågor.
Jag skulle till en familj i Gräveby som var trädgårdsmästare, varför jag inte kom dit vet jag inte. Hade mitt liv blivit annorlunda då? Många frågor som jag ska försöka få svar på.