Äldreomsorgen

Hur har politikerna tänkt sig att det ska fungera med omsorgen av barn, äldre, och handikappade. Eftersom det inte ska kosta något, de drar in på tjänster personalen går på knäna, de pressas till sista blodsdroppen. Hur länge håller dessa människor innan de psykiskt och fysiskt klappar ihop. Jag har begärt hjälp för att jag ska komma upp och komma i gång på morgonen, eftersom jag behöver ta min medicin omkring klockan åtta på morgonen och samtidigt få frukost. Mina händer och är inte mycket värda på morgonen jag tappar saker kan inte få på och av lock på förpackningar. att stoppa i kontakten och få fart på kaffebryggarn är ett elände när man inte kan få upp armarna ordentligt, och inte har någon kraft i fingrarna. När jag väl pillat i kontakteländet så ska jag då bre smör på brödet. Får lirka med kniven så jag får in den mellanfingrarna så jag kan få på lite smör utan alltför stor smärta, sen ska jag brottas med osten för att få lite ost på mackan. Har jag sen inte varit framsynt så jag sett till att det finns mjölk tillräckligt utan att jag måste bryta mig in i en oöppnad. Hur mycket mjölk kaffe vatten m.m som jag slagit ut för att inte händerna hänger med på mornarna, det vet jag inte. När jag spiller så ska det ju torkas upp också, det är ju inte så lätt med klumpiga fingrar och långt till golvet.
Mina kompretionsstrumpo klarar jag inte av för de är för hårda att få på mig, så dem behöver jag hjälp med. Sängen klarar jag inte av att bädda längre det gör alldeles för ont i mina armar och axlar. Jag är så ledsen för att jag inte klara så enkla grejer, mot eftermiddagen har jag liksom kommit i gång och det går bättre det mesta. Men det finns dagar som jag är helt däckad, oväder på gång eller att jag känt mig pigg dagen före och varit lite för flitig. Ska jag sen försöka bistå min man, som är sjuk i lungcancer, ibland är han pigg och alert men så har han sina dagar då han är sämre.Vad som är problemet är att hjälpen kommer tidigt ena dagen och ibland går det klockan mot tio, det är nästan dags för lunch,allt blir ju förflyttat framåt, alla måltider, lunch middag och mellanmålen. Till saken hör att jag är diabetiker och det är viktigt att jag får mat och medicin på bestämda tider. Jo jag får hjälp, men ändå oordning när tiderna växlar fram och tillbaka. De säger att det är för lite personal, så blir en del sjuka, så kommer det larm och då får de släppa allt de har för händerna och sticka, det måste vara stressande att veta ringer telefonen får jag slänga mig i väg som en raket. Jag tycker synd om dessa människor som jobbar under sådana förhållanden.
Det skulle ju bli så bra man skulle satsa på hjälp i hemmet för att folk ska få bo kvar i sin bostad så länge som möjligt, men det blir stressande för de hjälpbehövande också, när de inte vet när exakt de kommer, oroligt blir jag färdig eller ej,jag har kanske en läkartid och passa, och det kan ju bli väldigt rörigt för som är äldre än jag och har liksom inte riktigt grepp om tiden. Något måste göras, för det här kommer bara att eskalera, vi blir fler som behöver hjälp, och kommunerna har inte råd att anställa folk, kommer det att bli som på sjukhusen du får ställa dig i kö för att få hjälp, och det kan ta år innan det blir din tur. Hur många gånger har du ramlat kanske brutit dig innan du får den hjälp du behöver.