Kura skymning.

Nätterna runt midsommar, ger mig en stämning som är svår att beskriva, det är en blandning av sorg vemod och lycka.
Lyckan att få uppleva dessa nätter när dagen liksom inte försvinner, utan övergår i ett gråvitt skimmer där himlen färgas i silver mot norr.
Varje kväll vid halvtolvtiden går jag ut på min balkong och därifrån avnjuter jag kvällens stillhet. Kan på avstånd höra surret från någon bil, allt annat är höljt i en tystnad. Vinden rasslar svagt genom björkarnas lövverk, ljumma kvällar kan jag höra näktergalens envisa sång. Detta är höjden av lycka denna tid på året, att få sitta och bara lyssna till sommarnattens ljud och stillhet.
Jag får alltid den här tiden en melodi i huvudet, och som spelas ofta för den här tiden, första strofen "Midsommarnätternas dämpade ljus föder en tanke tänder ett rus....osv"När man sitter så här i stillhet, så virrar tanken sig gärna iväg till barndomens somrarminnena tränger på ju äldre man blir.
Sommarnätterna hos mormor ich morfar i det lilla torp i Tivedens mörka och sägenomspunna skogar, där man kunde möta både troll, vettar, älvor och rabbekäringen. I andra landsändar kallas hon för skogsfrun, som barn visste man inte säkert vem som skulle dyka upp. Älvorna dansade nästan varje natt på tegarna som vette mot norr där kunde också skogens konung visa sig vissa sommarkvällar och om betet föll honom på läppen.
Skuggorna på natten kunde i fantasin ta sig vilka former som helst och även röra sig, där låg man i sin säng och vågade knappt andas ibland, men på något sätt kom John blund och tog över det hela, och tur var väl det.
Kura skymning hos morföräldrarna var en högtidsstund när man satt där i kvällens skymning stilla och förundrat, med ett stillsamt samtal där pauserna vart längre och längre, där till slut skymningen talade för sig själv som en läkande helande hand, det är väl något som nutidens människor liksom inte får tid till, det jäktas och jagas och även TV bär väl en del av skulden till det. Under semestern borde vi sätta oss ner och lyssna till kvällen och njuta av nattens intåg, hela våra själar från jäkt och oro.
Vemodet och sorgen gör sitt intåg när jag upptäcker att skymningen övergår till mörker, då vet jag att solåret vänt och att man går mot höst med regn och kyla även soliga varma färgsprakande dagar, men där dem mörka nätterna blir längre och längre.
Längst inne där i mitt sinne vet jag , att en dag vänder det och att ljuset återvänder, mitt hela jag uppfylls av en inre glädje. Jag är tacksam och glad att jag bor i den del av världen där man får upp leva denna förändring i naturen

Detta skrev jag 20020620